DIN NÄSTA PLATTFORMför leveranslogistik turboboostar redan leveranslogistiken hos över 3 500 kunder. Gärna inifrån en affärsplattform eller robot. Standardintegrationer? Jajemen.
Bonde, bageri, e-handel eller stor industri. Oavsett hur stor eller liten du är kan du med LogTrade se till att dina produkter kommer fram dit de ska, finns där – och när – de efterfrågas, och dessutom levererar, säljer och tar betalt "själva".
KLICKA PÅ CIRKLARNA
SKICKA PAKET ENKELT
Är du e-handlare, tillverkare med lager, tredjepartslogistiker, primärproducent, restaurang?
LogTrade ger dig, vem du än är, oändliga möjligheter att leverera mer hållbart, inbound och outbound. Det betyder fler hanterade leveranser per timme, spårbarhet, datautbyte i alla gränssnitt med den som bär och den som tar emot. Och. Dessutom. Möjligheten för din produkt att skicka sig själv, och i förlängningen generera cirkulär leveranslogistik.
I LogTrade kan du använda och hantera, och därmed erbjuda en mängd olika leveransalternativ med alla carriers – som du har, eller vill sluta, ett avtal med – inklusive dina egna fordon, om du har några.
Är du carrier? Hooka-upp dig i LogTrade. Väl inne i plattformen kan du välja om du vill vara tillgänglig för en, ett fåtal eller alla shippers hos LogTrade.
Den smarta byn. En cirkulärt designad produkt transporterar sig själv till nästkommande steg i dess livscykel. Förflyttningen är miljömässigt smart då befintliga transporter och platser nyttjas. En låda med bröd skickar sig vidare till nästa punkt för efterfrågan. Detta kan ske med justerat pris när försäljningsfrekvensen avtar.
Havrika Grön, ser till att hennes råvaror går direkt till slutkonsumenten eller förädlaren.
Havrika Grön har lokal som står halvtom periodvis. Platsen är inkopplad som mellanlagringshub i Logvilles leveransnätverk.
Ett cykelbud från Trampa Transport är på väg till Havrika grön med restmat som Havrika använder som djurfoder eller komposterar. Allt mindre överskottsmat generas i Logville. #nowaste
Bullertina Bengtsson skickar sitt surdegsbröd, dit efterfrågan är, och kan äga varan fram tills slutkonsument köpt den.
Havrika Grön odlar tomater med bioteknologiska sensorer. Tomaterna kan boka en upphämtning och "vet" om den ska åka iväg för att bli ketchup, eller om turen borde gå till "en" sallad.
Större inbound carriers kör inte in i Logville, utan möts upp av flertalet mindre carriers i utkanten av byn.
Taxibil eller privatbil, bemannad eller obemannad. I Logville är allting en potentiell carrier.
Ett soppkök på hjul får gratis leverans av förädlarens produkter när behovet finns.
En Palle Pallet står alltid på olika ställen inne på Universitets Campus. Dit leveras ibland Havrikas bröd till halva priset, lagom till eftermiddagskaffet.
Med fikat kan du, till exempel, serveras en bok du aktivt beställt för några dagar sedan.
Ett café är en plats som kan fungera som leveranshub. Hit går Bullertinas färskleveranser tidigt på morgonen.
Heart-chain-flödet, är leveranslinjen som förser dem som behöver det mest med det som är bäst. I Logville finns fortfarande behövande, men ingen saknar bra mat eller dagligvaror.
Datamissbruk stävjas. Rätten att arbeta som matchings-operatör granskas av myndigheterna. Varje verksamhet och individ kan enkelt frikoppla sig själv eller sin data från systemet, för att övergå till att göra manuella beställningar, eller för att byta operatör.
Den som levererar kan vara ett cykelbud på förbifart. Här ser vi Julius Åkesson, VD på Trampa Transport. Det finns många olika åkerier i Logville.
Logilådan är smart, diskret och miljövänlig. Den kan ladda upp sig själv och leverera med såväl kyl- som värmehållning.
Vid varje bostadskvarter, eller i ett trapphus, finns leveranshubbar i form av en Palle Pallet eller dess låsta variant en Palle Pax
Internet of Nature är erkänt i Logville. Mycelium-nätverket som möjliggör biologisk mångfald och uthållighet blockeras inte i onödan med för tät eller djup bebyggelse.
Havrika Grön, ser till att hennes råvaror går direkt till slutkonsumenten eller förädlaren.
Bullertina Bengtsson skickar sitt surdegsbröd, dit efterfrågan är, och kan äga varan fram tills slutkonsument köpt den.
Den som levererar kan vara ett cykelbud på förbifart. Här ser vi Julius Åkesson, VD på Trampa Transport. Det finns många olika åkerier i Logville.
Ett soppkök på hjul får gratis leverans av förädlarens produkter när behovet finns.
Havrika Grön, ser till att hennes råvaror går direkt till slutkonsumenten eller förädlaren.
Den uppkopplade byn. Så kallar vi den ibland, det hållbara samhället där mat och varor aldrig går till spillo. Där cirkulär logistik möjliggör cirkulär ekonomi. Men ”uppkopplat” låter så 2010-tal och för tankarna till mobilmaster, regntunga moln och miljonprogrammen. Den uppkopplade byn handlar inte om teknik i första hand, utan snarare om hur tekniken kan verka utan att synas. Det handlar också om attraktionskraften i det lokala. Vi kallar därför helst byn för vad den heter, Logville.
I Logville börjar berättelsen om vår vision och mission. Det var här de första verktygen för autonoma leveranser kom i bruk. Verktyg som öppnade upp för cirkulära logistikflöden på mikronivå. Resursoptimerade flöden som på sikt förändrade spelreglerna för den fria marknadsekonomin, så att liten kunde bli stark:
De som idag är små jordbrukare, tillverkare och producenter kom i kraften av transport-, produktions- och distributionsdata från miljontals små systerenheter runt om i världen att leverera prediktivt i det lilla, på hemmaplan. Det betydde att liten matchade utbud med efterfrågan utan att generera matsvinn eller produtktsvinn.
Men verktygen som hjälper liten att bli starkare än stor är idag, i vår nutid, både till för att serva behov hos små och medelstora företag som det är ett led i att främja och föregå ett önskvärt skifte i globala handelsmönster. Det betyder inte att global handel försvinner. Men vi kan börja vinka farväl till avarter som gör det ekonomiskt försvarbart att skeppa lokalt skördade råvaror till andra sidan jorden för rensning och packning, bara för att förflytta dem tillbaka ”hem” igen för försäljning.
Sårbarheter i regionala, nationella och globala supply-chain-strukturer har under den pågående pandemin, (år 2020), blivit förstärkta och synliggjorda. De hade inte varit lika påtagliga i varje land och by om logistiken redan var mikrofierad, transportörs-autonom med full visibilitet och flexibilitet. Ingen hade hordat, bull-wip-effekten hade inte kickat igång, och så vidare.
Med paketens internet blir det lokala, det nya globala. Men vad betyder det – egentligen? Hur då? Låt oss ta det från början, genom att återgå till tillvaron här och nu och frågan som följer i titeln på nästa sida.
Paket som levererar sig själv? Hur då, och varför? Är det ens ekonomiskt och miljömässigt hållbart?
Ja, det är det.
Sättet produkter konsumeras på idag är inte hållbart, och e-handelns avarter tycks accelerera konsumtionshetsen. Kan det då – verkligen – bli mer hållbart om folk ”slutar” att gå till affären. Och istället får det de behöver, innan de visste att de behövde det, och just där de måste ha det.
En del av denna missmatch, handlar om att vi som individer är dåliga på att välja rätt mängd eller planera inköp.
Är inte det som att be om ”mer av samma”, och jättedåligt för den som önskar mindre slit- och släng och tycker att det är galenskap att det slängs fina kläder och god mat för flera miljarder varje år, samtidigt som människor fryser och är hungriga?
LÄS OCKSÅ: När hotellen gapar tomma och ingen går till affären. Stadium och Earth Bite låter sina produkter sälja sig själva på udda platser.
Nä. Tvärtom matsvinn, produktsvinn och resursbrist är, menar vi, två sidor av samma mynt eller som ett slags skadliga mutationer inom en gigantisk konsumtions- och distributionsorganism. Det handlar egentligen om missmatch mellan produktion, utbud och efterfrågan. En del av denna missmatch, handlar om att vi som individer är dåliga på att välja rätt mängd eller planera inköp. Därför är svinn i grunden en fråga om transportlogistik. Och således något som går att eliminera, om producenter får möjlighet att skapa affärsmodeller som bygger på cirkulär logistik. Låt oss titta närmare på detta resonemang utifrå brödets vinkel.
CIRKULÄR LOGISTIK
2018 testkörde LogTrade ”ett annat sätt” att distribuera bröd på, med målet att brödet ska sälja och förflytta sig själv i ett cirkulärt flöde.
Det betyder att bilarna kör ut brödet till bageriets kunder i en förutbestämd slinga varje natt. Sedan körs de tomma hem. Under resterande tid på dygnet står skåpbilarna stilla.
DET GODA BAGERIETS UTGÅNGSPUNKT
I Mountain View, Kalifornien, finns ett bageri av högsta surdegsklass. Det drivs av ett par, och heter The Midwife and The Baker. Bageriet har tre skåpbilar. Leveranserna körs ut mellan klockan 02:00 och 07:00 till allt från Blue Bottle Café till Twitters huvudkontor i Sillicon Valley.
Det betyder att bilarna kör ut brödet till bageriets kunder i en förutbestämd slinga varje natt. Sedan körs de tomma hem. Under resterande tid på dygnet står skåpbilarna stilla. Den andel av brödleveranserna hos respektive återförsäljare, som inte blir sålt, slängs efter stängning.
Det betyder att bageriet efterfrågar framtidssäker logistik – cirkulär logistik. Det vill säga nextlevel transportlogistik, som 2018 befann sig i tidig test- och utvecklingsfas.
Som testobjekt lär bageriet oss vilka praktiska utmaningar som måste överbryggas för att bröd ska kunna sälja ”sig själv” och förflytta sig själv. Autonom distribution och försäljning är ett måste för att bageriet ska se till att allt de producerar ”går åt” – säljs istället för slängs – och inga transporter åker halvfulla, är underutnyttjade eller på annat sätt kostar mer än vad de smakar.
Det betyder att bageriet efterfrågar framtidssäker logistik – cirkulär logistik. Det vill säga nextlevel transportlogistik, som 2018 befann sig i tidig test- och utvecklingsfas.
LOCK-DOWN I SILOLAND
Corona-nedstängningen har stressat de tudelade distirbutionsflödena för livsmedel i respektive land: Gapet mellan industriflöden och konsumentflöden växer under krisen. Det är mycket olustigt eftersom svårigheten att överbrygga dessa innebär att bönder tvingas slänga gigantiska mängder grönsaker, mejeriprodukter och andra matråvaror samtidigt som kön till matbanker, i exempelvis USA, ringlar sig milslång.
Gapet mellan olika leveransflöden för mat som går till livsmedelsbutiker, respektive restauranger, består i att de har sina egna flöden och upparbetade nätverk av producenter, distributörer och andra mellan- händer. Dessa upparbetade avtalsstrukturer gör det svårt att skapa luftbroar från det ena till det andra.
Ovanpå de tvådelade distributionsflödena lägger du sedan de digitala silostrukturer som varje logistikoperatör befinner sig i. Alla jobbar i sina egna språkformat. Sammantaget blir det därför, krisläget till trots, enklare att försöka dämpa symptomen med tillfälliga välgörenhetsinitativ, än att förän- dra strukturerna från grunden – eftersom det utifrån rådande paradigm, på lång sikt, ser ut att kosta mer än det smakar.
I detta krisläge, väljer aktörerna att försöka dämpa symptomen på det eskalerade matsvinnet, eftersom var och en för sig inte ser hur man permanent skulle kunna eliminera att det finns två olika distri-butionsflöden.
Med LogTrades system får en avsändare/ shipper som bageriet access till ett framtida system för plats- och transportlogistik.
LogTrade har arbetat med digital transportlogistik sedan 1992. Sedan 2017 har vi målinriktat bedrivit metod- och affärsutveckling, och teknikutveckling och i vissa delar även aktionsforskning, där exempelvis testverksamheten i Mountain View varit en av flera viktiga delar. Idag har vi kommit så pass långt att vår grundplattform stegvis byggs om för en nära framtid; en tillvaro där våra kunder också kan använda oss som ett operativsystem i paketens internet.
För nya kunder, och kundgrupper som inte är redo att skaffa sig ett helt system, eller ovana logistiker, kan vi erbjuda lågtröskel-appllikationer i fremium-modeller som gör att du som varuägare kan börja skicka ut ”vad som helst” med vem som helst.
Cirkulär ekonomi handlar till exempel om att en dörr i ett bostadshus konstrueras på ett sätt som gör den enkel och lönsam att återanvända eller återvinna när den “gjort sitt”.
Men medan en dörr är ett föremål som kan brukas under många år, är brödets levnadscykel betydligt kortare. Därför har vi valt att studera och förklara konceptet för cirkulär logistik med ett bageri. Brödet är också cirkulär i sin “design”: Den är enkel att “återvinna” – ge bara det som blir över till någon som är hungrig.
En cirkulärt hållbar produkt måste transporteras successivt till nästkommande steg i dess livscykel. Denna förflyttning måste vara ekonomiskt och miljömässigt hållbar, och vara en integrerad del i respektive företags cirkulära affärsmodell. Miljömässigt smart blir förflyttningen exempelvis om det inte skapas nya transporter, utan redan befintliga, förbipasserande, transportkapaciteter nyttjas.
HUR BÖR BRÖDET FÖRFLYTTA SIG?
Så här ser det cirkulära logistiska grund- konceptet ut.
1. När brödet är pinfärskt går det direkt till klockan-ett-konsumenten*, exempelvis Blue Bottle Café.
2. Efter ett antal timmar när försäljningsfrekvensen avtar känner affärssystemet av att det är dags för brödet att anropa en cykeltransport, eller ”stoppa en förbipasserande taxi” för att åka vidare till klockan-två-konsumenten*, exempelvis ett universitets- campus, där det ”erbjuder sig självt” till studenterna för halva priset.
3. Det bröd som blir över i detta stadie ”tar sig vidare” till klockan-tre-konsumenten*, exempelvis välgörande ändamål som soppkök.
4. Om det finns något bröd kvar härefter tar det sig vidare till exempelvis grisbonden – klockan-fyra-konsumenten*.
*Klockan-X-konsumenten är ett sätt att konceptualisera tidsordningen. Det ska inte tolkas bokstavligen.
Vi föreställer oss i dagsläget att brödet, och andra matprodukter i allt större utsträckning kommer att transporteras i standardiserade lastbärare i form av lådor med smarta lock och IoT-sensorer. Men möjligheten att lifta med mest lämplig ”förbipasserande”, kvarstår. De ska vara anpassade för att kunna ”bäras” i och av olika former av sista-milen-aktörer, som cykel, elbilstaxi eller liknande.
SAKNAR OPERATIVSYSTEM FÖR LEVERANSHANTERING
Eftersom bageriet inte hade ett, vad som hittills benämns som, grundläggande transport- administrativt system (TA-system) hade de inte börjat digitalisera sin logistik. Det betyder det att de skötte utleveranshanteringen med papper, penna och Google docs. Med ett affärssystem och ett TA-system integrerat i affärssystemet hade de sparat tid samtidigt som deras kunder kontinuerligt försetts med relevant status- och leveransdata. Dessutom hade de kunnat vila i förvissningen om att rätt beställning alltid låg i rätt bil. Verksamhetens transportlogistiska utgångspunkt var därför låg.
I Logville leverera produkter och varor sig själva, i ett cirkulärt flöde. Därför råder det ingen missmatch mellan produktion, utbud och efter- frågan. Låt oss illustrera vad detta betyder genom att först presentera en utskärning av byn och några av våra vänner i den.
HAVRIKA GRÖN utanför Logville är den KRAV-certifierad djur- bonde som även odlar havre och råg på cirka 10 hektar. Som småskalig jordbrukare är Havrika en optimistisk realist. Hennes hjärta bankar för god djur- välfärd och giftfri odling. Hon vill att hennes råvaror ska nå slutkonsumenter och goda producenter direkt utan mellanhänder och onödiga transporter.
KATEGORI: PLATS och/eller PRIMÄR- PRODUCENT
BULLERTINA BENGTSSON är surdegsbagare i byn. Hon är kunglig hovleverantör, och får regelbundna leveranser av råg från Havrika Grön. Bullertina är likt Havrika en jordnära optimist. Bullertina gråter inombords varje gång hon förstår hur mycket bröd och mat som fortfarande slängdes i onödan, på andra ställen i världen.
KATEGORI: PLATS och/eller PRODUCENT
JULIUS ÅKESSON ÄR VD PÅ TRAMPA TRANSPORT. Julius var tidigare dansk Tour de France-mästare.
Han sadlade om till zero-emission- laste-mile-transportör för att han ville fortsätta få betalt för att cykla fort. Trampa Transport fungerar som ett Lyft eller Uber för tvåhjulingar. För Julius bolag trampar cirka 1000 Trampa-Transport-cyklister i byn med omnejd.
KATEGORI: TRANSPORTÖR
LOGLÅDA är en autonom transportenhet. I byn finns 10 000 Logilådor i cirkulation. Loglådan är fiffig, för den har ett standardiserat format som passar på Trampa transports cyklar, och för att den går att stapla jämnt i alla skåpbilar och på Europallar. Den kan också med enkelhet gå in två om två i bagageluckan på de flesta taxibilar. Logilådan kan bevara kyla eller hålla värme och genera värme och kyla med hjälp av dynamoenergi från bilarna respektive cyklarna de är ”inkopplade” i. När de rullar autonomt går de på batteri. Batterierna laddas även upp under autonom körning med solceller på locket, men kan även regenerera sig själv med ”vanlig elsladd” under ”vila”.
KATEGORI: TRANSPORTÖR
PALLE PALLET är en flyttbar Europall. Dess kusin Palle Pax är en pall med låst låda, en andel Palle Pax har nedkylningsfunktion och måste stå vid eluttag. Palle Pax öppnas med en smarttelefon kopplad till mobilbetalningsappen vars namn blivit ett verb i Supplanien – Loggitala. De flesta Palle Pallet:ar kan kommunicera direkt med byns digitala infrastruktur genom en 6G-puck – en sensor som går igång vid behov och har en passiv batteritid på över 30 år. Palle Pallet kan ta emot leveranser av olika slag, och Palle Pallet kan ställas var som helst, från privata handelsplatser och i bostadskomplex där fastighets- och markägare tillåter detta, till de offentliga platser där handelsförvaltningen i Logville avsatt platser för dem. Palle Pallet kan finnas på mest lämplig plats i korrelation till tidpunkt på dygnet och säsong – så att utbud av bröd, mat och andra varor finns där och när efterfrågan är.
KATEGORI: PLATS
FRÅN AX TILL LIMPA AND BEYOND
#cirkulärlogistik
HAVRIKA GRÖNS råg och havre åker, bland annat, till bagare Bullertina Bengtsson. Det kommer fram i tio-kilos-säckar. Hon säljer även direkt till slutkonsumenten via ett autonomt maleri, i två-kilossäckar. Hennes affärssystem ser till att ”mjölet vet” hur det ska fördela upp sig för dagen. Hennes mjöl är således inte inlåst i olika logistikflöden, utan kan köra fritt och fördomsfritt ut i nätet. I byn finns ett digital logistiknätverk, Internet of Logistics, med ett utbyggt tjänstenätverk för plats- och transportlogistik vilket gör det möjligt för mjölsorterna att ta sig fram dit de ska med transporter som är i rullning.
De realtidsoptimerade ruttplaneringsalgortimerna ser till att lämplig förbipasserande carrier plockar upp fler leveranser från andra småskaliga gårdar på vägen — om det ur ett aggregat fågelperspektiv är det mest resurs- effektiva den dagen.
BULLERTINA bakar utsökta bullar och bröd av Havrikas leveranser. Sedan ser hon till att varorna kommer iväg till olika platser, till exempel några av stadens caféer. En del av caférna köper loss brödet helt. Andra köper bara det som de kommer få sålt.
Hos de caféer där Bullertina äger det osålda brödet ser hennes AFFÄRSSYSTEM till att de åker vidare till nästa konsument. Systemet ser till att brödet tar sig vidare när försäljningstakten går under ett visst frekvenstal. Eftersom brödet då hunnit bli några timmar äldre, sänks priset.
Vanligtvis går batchen till den Palle Pallet på UNIVERSITETSCAMPUS där efterfrågan är störst för stunden, inte sällan tar en Trampa Transport den dit. Bullertina bakar också glutenfria morgonfrallor som tar sig till de tre Palle Pallet vid pendelcentrum. Vid varje Palle Pallet står vanligtvis en Koffeincyklen, som är ett mobilt kaffe-på-hjul-koncept. Koffeincyklen är ett dotterbolag till Trampa Transport
DE CAFÉER SOM KÖPER LOSS BRÖDET tar ansvar för att brödet som blir över inte slängs. En del väljer att köpa loss brödet för att kunna använda det som eventuellt inte blir sålt i den övriga matlagningen, exempelvis ready-to-go- rätter. De ser också till att skicka vidare sina osålda signum-produkter till andra platser i byn. Ibland väljer de att lägga överbliven mat och bröd i det så kallade HEART-CHAIN-FLÖDET, vilket gör att brödet går till välgörande ändamål som soppkök.
Till soppköpet kommer även bröd som är av god kvalitet men som inte sålt slut på campuset. Om brödet ägs av Bullertina är det hon som ser till att brödet går vidare till steg 3 vilket kan vara ett soppkök.
Varje litet kvalitetsbageri kan med hjälp av datan sedermera räkna ut var behovet finns.
Bröd eller mat som inte förbrukats hos slutkonsumenten, eller på någon annan plats, efter ett visst klockslag kan gå vidare till Havrikas bondgård för att serveras till djuren. Och här någonstans sluts cirkeln. Men i takt med att algoritmerna tränas i sina prediktionsmuskler uppstår allt mindre svinn. #zerowaste
I BYN MÅSTE LITEN INTE BLI STOR FÖR ATT VARA STARK
Ju fler Havrika Grön, Bullertina Bengtsson, med flera, som ”kör sin distribution” genom Mat-matchare, ju större blir den samlade transport- och försäljningsdatan. Det vill säga ackumulerad transportinformation och annan relevant data från mängder av små bagerier och primärproducenter, först i byn, sedan i hela Supplanien, och sedermera över hela världen.
Den insamlade datan hjälper bageriet och producenten att inte bara lära av sin egen erfarenhet, utan också att ta in och agera på alla andra bagerier och producenters analysdata runt om i världen.
Varje litet kvalitetsbageri kan med hjälp av datan sedermera räkna ut var behovet finns.
Till exempel: “Idag är det inte någon idé att åka till campus eftersom det regnar, istället bör jag (brödet) åka direkt från caféet till välgörenhetsorganisationen för hemlösa."
Det är lite som att alla små producenter fått en källa till dunderhonung. Att bli riktigt duktiga på att sälja brödet där det behövs och när det behövs, betyder att alla bagerier blivit riktigt duktiga på att matcha utbud med efter- frågan – utan att framkalla svinn.
Och i det digitala epicentrumet av all denna optimerade handelsdistributionen finns operativsystem för logistik, likt LogTrade, vars API:er jackar in i ett ekosystem av matchningsoperatörer, ”vanliga” datainstitutioner som hanterar exempelvis information om väder, trafik, evenemang, men också block-kedjebaserade spårbarhetstjänster inom exempelvis livsmedelsspårbarhet, med mera, samt andra mjukvaruoperatörer som ”förr i tiden” kallade sig själva för software as a service.
Så i byn kokar allt detta ned till en skön insikt.
Havrika Grön och Bullertina Bengtsson måste inte bli stora föra att vara starka. För i den nya lokala världsordningen är alla var för sig, en för alla, alla för en.
MEN FINNS DET INGA MATBUTIKER I BYN?
I Logville har forna livsmedelskoncerner omvandlats till digitala matdatabas-orkestrerare – i folkmun kallat Mat-matcharna, med för varje by dedikerade servrar placerade lokalt.
”Mat-matchare...?”
Mat-matchare är virtuella tjänstgrossister som erbjuder och utvecklar machine-learnings-drivna applikationer som dirigeras av algoritmer för livsmedelskonsumtion. Så att varje invånare i Logville kan få dagligvaror från de varumärken de behöver, önskar sig, och efter de värderingar och prisförmågor som respektive hushåll definierar åt sig själva.
Mat-matchare är operatörer, inom kategorin livsmedel, i paketens internet.
På sätt och vis är Mat-matcharna fortfarande grossister. Men istället för att distribuera livsmedel från gigantiska lador, i ett fysiskt centraliserat och svinnalstrande lagersystem för leveranskedjor, matchar de utbud med efterfrågan i ett decentraliserat och distribuerat system — p e r f e k t.
Det finns liksom inget utrymme för köp-två-få- tre-koncept. Tiden där den tredje apelsinen blev grön i svalen, är slut.
Det viktigaste i de här matchningsfabrikerna är att primär- och sekundärproducenter, som Havrika och Bullertina, som utgångspunkt, når slutkonsumenten direkt, och behåller en större andel av förtjänsten själv.
För att den cirkulära redistributions-principen ska fungera behöver bageriet vara en del av en större samverkande nätverks- applikation för logistiksystem.
Vad betyder det – egentligen? För att svara på det behöver vi först bena ut vad ”internet” egentligen är eller, snarare, inte är.
Det är viktigt att göra en distinktion mellan THE WORLD WIDE WEB och INTERNET. Internet är the grid eller infrastrukturen som webben ”får sin ström” ifrån (bildligt talat), och har funnits sedan 60-talet.
Webben kan beskrivas som en applikation som kör på internet, och den såg dagens ljus runt 1990. Det ”enda” ”du” behöver göra för att vara en del av webben är att att följa några standardprotokoll: Skriva sidan i HTML-format, döpa den till något som håller sig inom URI-KONVENTIONEN och göra sidan tillgänglig på nätet med http(s)-standardprotokoll. Du behöver heller inte få godkännande från någon central myndighet för att lägga upp en sida eller göra en länkning.
Dess öppna teknologistandard och decentraliseringsprincip har gjort webben till en världsomspännande innovationsbädd. Webben är universell, den blir aldrig färdigutvecklad och den blir vad dess användare och utvecklare vill att den ska vara.
Det paketens internet vi lägger grunderna för nu är att ”replikera” utvecklingen av The World Wide Web, fast för allting logistiskt (fysiskt). Och ja, därmed borde INTERNET OF LOGISTICS egentligen heta något i stil med The World Wide Web of Logistics, eller Paketens web. Vi har ingen godtagbar förklaring till varför det inte är så. Utan skyller på att vi gör som gemene man: använder begreppen synonymt, om inte sammanhanget kräver en distinktion mellan de två lagren: internet och webben.
Men så länge du inte glömmer bort ”grejen” med webben – öppen och decentraliserad – är detta ok. Dess universalitetsprincip är lika bärande för paketens web som det är för The World Wide Web.
Samtidigt var The World Wide Web en oväntad sidoeffekt. Dess upphovsman, Tim Berners Lee , ville egentligen generera något mer än ett vad det blev. Han ville att WEBBEN SKULLE VARA SEMANTISK. Detta är relevant för vår berättelse om paketens internet eftersom Internet of Logistics ”tycker att” principen om den semantiska databasmodellen är eftersträvansvärd.
KUNSKAPENS WEB, LINKED-DATA
Webben är idag i huvudsak ett verktyg där användaren kan hitta och hyperlänka till ”andra” informationssidor. All data på nätet kan dock – ännu – inte göra sig begriplig för ”dator- maskinerna”. Vi kan hitta information på olika sidor, men webben kan inte svara på våra frågor direkt. Det beror på att all data – på nätet inte blivit länkad och “grundat”, så att dess innebörd och relation till annan datan går att processa för datorerna. När detta sker ”i stor skala” får vi en webb baserad på länkad data . Vilket blir fullständigt ovärderligt. Då kommer de datormaskiner vi använder kunna svara på våra frågor korrekt eftersom de ”förstår” vad vi frågar efter. Det kommer accelerera innovationstakten – för det är vad som händer när vi människor samt datorerna sinsemellan får korrekt kunskap när vi behöver det och där vi behöver det.
För att få en world wide web på länkad data, där vi får URI:er mellan fakta istället för ”bara” hyperlänkar mellan sidor, måste datan alltså göras läsbar för ”maskinern" med en semantisk modell.
WEBBENS ABC
Webben 1.0 introducerade oss till sidor och dokument och grejen med den var hur “molnet” eller molnbaserade strukturer gjorde det enkelt att hänvisa till annan information och källor med hjälp av hyperlänkar. Ingen behövde längre “beskriva” var någonstans informationen fanns att tillgå.
webben 2.0 handlar om applikationer, som LinkedIn, Myspace, Facebook, Instagram, Flickr, och så vidare. Dessa applikationer jobbar i sina egna silos, och följer inte webbstandarden. Om du exempelvis uppdaterar dina anställningsuppgifter på LinkedIn sker inte en automatisk uppdatering i de andra applikationerna. Siloprincipen finns även inom företag, där informationsvisibiliteten mellan olika databaser och olika avdelningar kan vara kostsam att få till. Jämför gärna resonemanget om silo- strukturer inom logistiken.
Poängen med webben 3.0, det vill säga nästa steg i utvecklingen av webben handlar om att koppla samman data på en lägre och mer exakt nivå: URL:er mel- lan fakta istället för URL:er mellan dokument. Det är extremt användbart eftersom det betyder att maskiner/datorerna börjar förstå semantiken eller innebörden i faktan och kan förse användaren med det den egentligen ”behöver” oavsett var hen är, istället för en sida som sannolikt handlar om det du är ute efter.
DEN SEMANTISKA WEBBMODELLEN ÄR VÄRD ATT LÄNGTA EFTER
Förenklat kan man säga att historien om webben, består av tre kapitel: FRÅN WEBBEN 1.0 TILL WEBBEN 3.0. Paketens internet eller, snarare, Internet of Logistics speglar inte – rakt av — webben as we know it, “right here right now”. Istället bygger den på principerna kring webben 3.0”, also known as den semantiska webbmodellen eller databasmodellen.
PAKETENS INTERNET GILLAR PRINCIPERNA FÖR WEBBEN 3.0.
Poängen med ett Internet för logistik är att ta bort informationsbarriärerna mellan olika informationsavdelningar, så att det kan uppstå horisontell visibilitet, exempelvis mellan olika transportbolag.
Om du kan få rätt data direkt från web- ben, kan paketet också hitta rätt plats och transportbärare på riktigt i den fysiska världen eller den logistiska tillvaron. Dessutom ligger den semantiska databasmodellen eller webb-modellen närmare till hands för ett paketens web eftersom paket och platser är exakta föremål som är lättare att definiera/grunda än koncept som ”kärlek” eller ”god”.
Om världen ska få ett fungerande paketens web, då är det klokt att anamma de principer som den etablerade webstandarden byggt sin framgång på: URI, HTTP, HTML.
Och apropå URI. Låt oss titta på hur brödet och brödpaketen får en identitet, och hur den (identiteten) blir synlig på paketens internet.
PAKETET BESTÄMMER
För få till stånd cirkulära logistiska förlopp, och ett nät där paketen själva kan tala om vart de ska, behöver varje produkt och (logistiskt tillgänglig) plats först en unik identitet. Paketet måste kunna informera relevanta aktörer vart det ska, var det är, vad det består av och så vidare. Samma sak gäller platser: vad är det för slags plats, vilka är dess förutsättningar, på vilken koordinat är den.
Att “få en” identitet betyder bland annat att de nämnda objekten får en rad olika attribut. En lastbil kan till exempel ha attributet ’frys- kapacitet’.
LogTrade har försett paket med grund- läggande identiteter i snart 30 år. Som trans- portlogistisk plattform genomgår vi nu en grundläggande omstrukturering, som innebär att vi kan förse platser och paket med mer avancerade attribut-behäftade identiteter. Och i de fall en lastbärare också kan agera plats, tänk: food-truck, får även transportkapaciteten en identitet. Vilket betyder att de får så kallade URI:er.
Att paket och platser får URI:er är således en mycket viktig grundpremiss för att skapa ett paketens internet.
URI står för Uniform Resource Identifier, jämför gärna med URL. URI:en kan fästas på paketet med en QR-kod, ett RFID-chip eller annan IoT-sensor. I bageri-fallet används IOT-sensor. Men i de första kommersiella test- case vi kör i Sverige och USA idag använder vi QR-koder och en enkel webbläsare eller applikation.
SKAFFA DE FÖRSTA VERKTYGEN FÖR PAKETENS INTERNET Gör så att dina produkter kan sälja och skicka sig själva
Notera att ett ständigt realtids-uppkopplat flöde inte är nödvändigt för att komma igång. Det räcker med en QR-KOD som kan scannas av vid transaktionspunkterna av den som ska transportera produkten vidare och den som ska köpa produkten. Att följa paketet på en karta i realtid genom uppkopplade sensorer är därför inget självändamål utan det räcker att förän- drad status på produkten uppdateras i takt med att förändringen sker, så att informationen som går att utläsa av QR-koden är uppdaterad, vilket då innebär att informationen i URI:en är uppdaterad:
Informationen i URI:en kommer att uppdateras i takt med att brödet förflyttas och dess status förändras: går från nybakat på bageriet till uppätet på ett campus eller i ett soppkök, eller eliminerat hos grisbonden. Denna föränd- ring kan ske genom att den som väljer att trans- portera en brödlåda scannar in en ny status, till exempel “hämtad”, eller när någon köper en fralla med mobilen.
Att paket och platser får URI:er är således en mycket viktig grundpremiss för att skapa ett paketens internet.
Sammanfattningsvis: Ett paketens internet är inte en web som någon enskild aktör skapar själva. Precis som för det vedertagna nätet – the world wide web, as we know it – gäller princip- en more is more: En(1) sida gör ingen web. Att skapa ett paketens internet är därför en process som kan jämföras med hur webben växt fram. Ju fler servrar och användare som la upp sidor och interagerade på webben ju bättre blev det. I början visste “världen” heller inte allt som informationsnätverket skulle kunna komma att användas till, de tjänster och möjligheter som denna informationsinfrastruktur erbjuder idag är, minst sagt, mångfasetterad.
Nätverket är en grundstruktur som inte ska blandas ihop med det LogTrade erbjud- er, och är i, nätverket. LogTrade är visserli- gen en av dess initiativtagare, men Internet of Logistics och dess förvaltning kommer höra till ett externt oberoende konsortium utan ekonomiska intressen, där allt från våra inne- varande konkurrenter till organisationer och myndigheter har rätt att få representation. Se mer om Internet of Logistics här: Länk till The Everything Ecosystem.
Så vad är LogTrade i IOL-paradigmet? Alla shippers och varumärkens bästa vän.
LogTrade utvecklar idag digitala verktyg och applikationer som. kan användas i en fremium-set-up av hjälporganisationer och privatpersoner.
Samtidigt leder dessa verktyg befintliga och nya kundgrupper in till ett öppnare nätverksbaserat sammanhang, där de kan utveckla affärsmodeller som bygger på cirkulär logistik:
Ju fler som använder applikationerna ju starkare blir standarden.
Parallellt utvecklas vår mjukvara från att ”enbart” vara en molnbaserad tjänsteplattform för transportlogistik, till att (också) bli världens första operativsystem för logistik – ett nav i nätverket.
Eftersom LogTrade dessutom har ett växande ekosystem av add-ons i sitt system, från betallösningar till app för öppen carrier-marknad, ökar skalbar- heten och affärsutvecklings-potentialen hos användaren.
Även om applikationerna, eller funktionerna, med fördel kan användas fristående, är det i förlängningen lönsamt för ett företag att köpa hela LogTrade och låta det jobba integrerat med ett affärssystem.
GÖR SÅ ATT DINA PRODUKTER KAN SÄLJA SIG SJÄLVA.
Med API:erna från LogTrades system kan affärssystemet, till exempel Microsoft BC, svara på allehanda sändnings- och handels- relaterade frågor, och shippern kan automa- tisera försäljning och distribution. Eftersom LogTrade dessutom har ett växande ekosystem av add-ons i sitt system, från betallösningar till app för öppen carrier-marknad, ökar skalbar- heten och affärsutvecklings-potentialen hos användaren.
Om affärssystemet hos användaren, en bonde, en fiskare, ett producerande varumärke, etcetera, är hjärnan, så blir operativsystemet dess hjärta som pumpar runt, produkterna dit de behövs i byn - kroppen.
För att få ett starkt hjärta handlar denna pro- duktutveckling och välkomnandet av add-ons till operativsystemet för LogTrades del om att genererar ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara handelsmönster, som gör små och medelstora verksamheter lika starka som glo- bala industrijättar.
KÖP LOGTRADE | TRADE UNIT: Gör så att dina produkter kan sälja sig själva.
NAVET I ETT AFFÄRSEKOSYSTEM
Foto: Chris Barbalis
LogTrade har funnits sedan 1992 och är till sin affärsmässiga natur förändringsdrivande.
Vi står på två symbiotiska ben: logistik och mjukvaru-utveckling. Medan branschen för det ena benet – IT – utvecklats i hög hastighet har branschen för det andra benet – logistik – laggat efter på grund av dess låsningar.
LogTrade kan också beskrivas som ett företag som har byggt sin affärsutveckling på att digitalt överbrygga de svårigheter som logistik-branschens strukturella låsningar skapat. Men det har inte varit en tillfredsställande status eftersom vi länge sett hur en upplåsning skulle kunna ta handeln och resursdistributionen till helt nya nivåer. Och bygga bort de sårbarheter som dagens globala supply-chain-strukturer erbjuder, strukturer som dessutom blivit syn- nerligen påtagliga under den pågående pandemin (Covid-19, år 2020).
Vi har också laddat inför den. Vår tekniska plattform och driftmiljö är till exempel byggd för att kunna hantera ofantligt mycket större transportdata än vad våra 180 000 sändningar per dag genererar nu.
Ett operativsystem bygger inte nätverk. Det räcker heller inte med aktörer som Ericsson, IBM, Microsoft, eller de universitet och andra innovativa bolag vi har fördelen att samverka med. Men det är en viktig början.
Vi välkomnar nya add-ons i ett affärs- ekosystems-liknande tänk, eftersom det också skapar en bördig jord för omfattande sam- arbete mellan aktörerna i en kedja och mellan aktörer i olika värdekedjor. Genom att skapa silo-övergränsande samverkan, på det viset vi gör, här och nu gödslar vi marken för en silofri handelsstruktur.
I dagsläget innebär det att vi agerar nav mellan bland andra ovan nämnda företag, och Stan- ford Research Institute, men också inbegripet institut som Chalmers Industriteknik, Malmö Högskola, Uppsala Universitet, Stanford Uni- versity och State University of Iowa. Bland nämnda forskningsinstitutet är vi i dagsläget antingen involverade som aktiv part i affärsutvecklings- och aktionsforskningsprojekt, eller som gästföreläsare och studieobjekt.
Varför har vi då valt att involvera vissa aktörer i affärseksosystemet? Låt oss till exempel titta lite närmare på varför vi tycker att IBM OCH IBM WATSON är viktiga.
Ju fler bagerier, som blir en del av paketens internet, ju större blir den samlade transport- och försäljningsdatan. Det vill säga ackumulerad transportinformation och annan relevant data från mängder av små bagerier över hela världen. Linked-data på paketens internet som kan korreleras i förhållande till annan data som säsong, väder, trafik, sportevenemang, med mera.
Den insamlade datan hjälper bageriet att inte bara lära av sin egen erfarenhet, utan också av alla andra bagerier runt om i världen. Det gör så att alla små bageriet, var och en för sig, kan konkurrera med och bli bättre på att sälja slut på sortimentet än ett stort industribageri. Varje litet kvalitetsbageri kan med hjälp av datan sedermera räkna ut var behovet finns.
Till exempel: “Idag är det inte någon idé att åka till campus eftersom det regnar, istället bör jag (brödet) åka direkt från caféet till välgören- hetsorganisationen för hemlösa.”
Vi har valt att involvera IBM Watson efter- som kvaliteten på prediktionsteknologin är avgörande för att bageriet i Mountain View – i förlängningen – ska att kunna automatisera dis- tributionen och skapa förutseende leveranser. Det vill säga leverera brödet just där och när det behövs – och innan mottagaren visste att hen behövde det. IBM WATSON utmärker sig som världens främsta kognitiva AI. IBM har också hög teknisk och etisk trovärdighet inom datasäkerhet. Dessutom är IBM:s Food Trust en avgörande aktör inom matspårbarhet genom blockkedje-teknologi:
För IBM är LogTrade, också, en symbio- tiska aktör som gör det möjligt för IBM Food Trust att nå de småskaliga jordbrukarna och matproducenterna – här och nu. Eftersom vi öppnar upp så att vem som helst med enbart en mobiltelefon kan bli en shipper med ship- ping-etiketter. Så att den typen av mer jord- nära, icke-industriell, produktion också har en fair chans att nå ut på den större marknaden,
om så önskas. I LogTrades shipping-etiketter/ QR-koder kommer matspårbarhetsdatan från Food-Trust-kedjan att jacka-in.
NÄR INGEN LÄNGRE ÖVERKONSUMERAR
Med ett paketens internet får vi en sofistikerad tjänsteutveckling med konkurrerande opera- tivssystem till LogTrade. Och så bör det vara. Ingen enskild aktör bör vara ensam herre på täppan. Det viktiga är att operativsystemen och matmatcharna, med flera, ser till att ut- budet och efterfrågan matchar. Och därmed kan generera en tillvaro där en beställning eller aktiv handling inte behöver föregå ett inköp, av främst dagligvaror. Så att du får det du behöver innan du visste att du behövde det. På så vis elimineras erbjudande-kulturen och frestelsen att köpa två för tre - och (mat)svinnet börjar byggas bort.
Dessutom frigör paketens internet varje brödlåda så att alla enskilda lådor själva kan planera sin väg fram till målet, och nyttja varje möjlig och omöjlig resurs och plats för lagring, omlastning och så vidare.
Brödet kommer, exempelvis, i korrelation med sina attribut, kunna “kalla” på andra paket, som ska till eller halvvägs till en desti- nation. Och samtidigt som tjänsterna på Internet of Logistics gör det möjligt att skapa cirkulära logistiska utleveranser är den, därmed, inte enkelriktad. Den är inte bara behjälplig för hållbarare och smartare en-till-många-leveranser utan gör samtidigt många-till-en-leveranser, så kallad reversed logistics, till en resurseffektiv möjlighet.
Möjligheterna med paketens internet är enorma. Eller egentligen är de pyttesmå men jättemånga. Inte minst för primärkällorna som får tillbaka makten över sin försäljning. Bagaren? Ja. Men också bonden, fiskaren, och så vidare. Vi förutser en renässans för det småskaliga.
KOMMER VI LYCKAS?
Paketens internet är öppen med samma univer- sella anspråk som The World Wide Web. Dessu- tom kompromissar vi som en av dess pionjärer inte med data-integritet. Den som vill vara en del av paketens web äger sin egen transportda- ta och logistikinformation. För även om more data is more data så finns det inga genvägar till en decentraliserad och demokratisk informa- tionsdelningsstruktur som ämnar spränga si- lostrukturer. Och det är helt ok. Sköldpaddan vinner över haren.
Men viktigast av allt. Vi behöver inte vänta på att nätverket ska komma på plats för att börja göra gott. Du som småskalig jordbrukare, liten lokal producent eller hjälporganisation, kan redan idag börja använda verktygen som gör det möjligt för dig att nå slutkonsumenten utan mellanhänder. Samma gäller för dig som redan är befintlig kund hos LogTrade. Du kan också börja testa verktyg som exempelvis gör att dina produkter kan sälja sig själva. Samtidigt kan du vila tryggt i förvissningen om att ditt logistiksystem är större i dess räckvidd än du hittills anat.
Foto: James Lee
The World Wide Web kunde lyfta eftersom dess teknologi var byggd på knivskarpa princi- per om godhet. Syftet var och är alltjämt att tjä- na mänskligheten. Att demokratisera världens samlade och växande informationsbank. Att göra data och kunskap delbar är inte bara defi- nitionen på vetenskaplig tillblivelse, kunskaps- delning är också att tillgängliggöra makt.
Att inte låsa ut någon från kunskapens smörgåsbord är heller inte bara en fin värdering, dess protokoll ger mer kick i hjärtat hos utvecklaren än Jolt-colan på hens skrivbord. Att rädda världen har nämligen alltid varit möjlig, men inte utan kunskapsbaserade system. Exem- pelvis system för cirkulär logistik som gör det möjligt för människor att handla klimatsmart per default.
Så vi är mer än hoppfulla. Vi är på väg, och du är välkommen med på resan.
Följ med till en liten del av morgon dagen. I en värld där affärsverksam heters livsduglighet inte avgörs av storleken på grundkapitalet. Istället är tillvaron tillgänglig för ”alla” i ett cirkulärt flow. Den globala handeln är, men containertrafiken är inte primus optimus, det som driver ruljansen är de små paketen, de enskilda handelsenheterna och varje medborgares kreativa lust. Litet är stort. Varje lokalt samhälle har en myllrande kommers på hållbara grunder.
Det lokala har blivit det globala. Ett antal tekniskt disruptiva koncept och ett antal lucky strikes i politiskt ledarskap ledde världen hit. Additiv tillverkning var en sådan sak, vertikal agri kultur var en annan, cutting edge bioteknologi inom mycelium en tredje, och ytterligare ett var the world wide web för logistiken – a.k.a. Internet of Logistics.
Ett av de första samhällen i Supplanien som fick internet för logistik och därmed den digitala infrastruktur som turbo-boostade samhällets cirkulära ekonomi – med hjälp av cirkulär logistik – var Logville.
Den nya infrastrukturen förändrade Logville i grunden. Förändringarna kom stegvis. Idag behöver invånarna här till exempel inte gå till livsmedelsbutiker för att inhandla dagligvaror som bröd, grönsaker eller toalettpapper – istället får människor det människor behöver p r e d e k e t i v t. Det är lite som att man tänker det och så får man det – fast man behöver inte ens tänka.
Men tonerna går inte i silvergrå science-fiction-futurism. Tillvaron i Logville är mer som Matador eller Hem till gården, fast utan den starke baronen, eller med industrialismens rökiga skorstenar anandes i bakgrunden. Luften är frisk. Biodiversiteten trollsk.
Den tid där människor stirrade på skärmar och laddade ner meditationsapplikationer is no more. Istället är man så ofantligt mycket mer IRL per default. Delvis för att det man arbetar med inte är själadödande, tidsödande eller kopplat till ens människovärde. Du är inte ditt jobb. Du är dina intentioner och relationer. Och delvis för att röstgränssnittet dominerar. Tänk dig Star Trek-communicators som en brosch på bröstet, och en liten räv bakom örat i form av en hörlur med ”grepp”. Givetvis finns ”skärmen kvar”, men du behöver inte titta i den varje gång du behöver ett svar eller en vägdirektion.
Datorn bakom ”broschen” ödslar du minimalt med tid på att ställa in variablerna för.
Boten verkar i bakgrunden och räknar ut vad ”du” aktivt hade valt om du hade haft tillgång till allt beslutsunderlag – du ställer således in motorn med dina värderingar och kan justera ”ingångsvärdena”, samt sekretess- och tjänstenivån, kontinuerligt.
Jaha, tänker du nu. Så man går inte och handlar längre? Vad gör, typ, alla livsmedelsbutiker och grossister då?
Så glad att du frågar,
Livsmedels-koncerner har omvandlats till digitala matdatabas-orkestrerare – i folkmun kallat Mat-matcharna, med för varje by dedikerade servrar placerade lokalt.
”Mat-matcharna … ?
VIRTUELLA TJÄNSTEGROSSISTER
En Mat-matchare är en operatör som erbjuder och utvecklar machine-learnings-drivna applikationer som dirigeras av algoritmer för livsmedelskonsumtion. Så att varje invånare i Logistan kan få dagligvaror från de varumärken de behöver, önskar sig, och efter de värderingar och prisförmågor som respektive hushåll definierar åt sig själva (i och genom sina botar).
På sätt och vis är Mat-matcharna fortfarande grossister. Men istället för att distribuera livsmedel från gigantiska lador, i ett fysiskt centraliserat och svinn-alstrande lagersystem för leveranskedjor, matchar de utbud med efterfrågan i ett decentraliserat och distribuerat system — p e r f e k t.
Det finns liksom inget utrymme för köp-två-få-tre-koncept. Tiden där den tredje apelsinen blev grön i svalen, är slut.
Det viktigaste i de här matchningsfabrikerna är att de blir operatörer åt primär- och sekundärproducenten, så att de som utgångspunkt, når slutkonsumenten direkt, och behåller en betydligt större andel av förtjänsten själv.
Cutting edge i Logistan är att frukt- och grönsaker så smått börjat sälja och distribuera sig själv till rätt förädlare eller slutkonsument, direkt, (via operatören) utan att markägaren behöver beställa en leverans. Gurkan vet hur den mår och om den passar bäst som bostongurka eller i en krispig greksallad.
Hur som helst.
Livsmedels- och grossistjättarna har gått från att vara kostsamma mellanhänder och (mat)svinnalstrande lagringsplatser till digitala hantverkare som smörjer den nya infrastrukturen.
Matchningen sker i ett hypersensibiliserat nätverk där Mat-matcharna har möjlighet att utbyta analysdata med andra operatörer lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Varje litet bageri kan därför, om så önskas, få analysdatakraft baserad på miljontals småbagerier över hela världen.
Men oj, all data då? Vi vet. Men lugn. Lagstiftarna låg steget före, vi hade, som sagt, tur med det politiska ledarskapet.
Eftersom Mat-operatörerna hanterar stora mängder data är de reglerade av Suppleantens riksdag, och får statligt stöd under förutsättning att deras verksamhetstillstånd förnyas. Utvecklarna i dessa bolag är humanistiskt skolade och arbetar med värderingsbaserade riktlinjer och ramar för etik. Mänsklig kompetens som kan analysera hur rådatan hanteras och har för effekter när den omvandlas till analysdata är a och o. Inget datamissbruk får ske, och den enskilda konsumenten har alltid rätt att frikoppla sig själv och sin data från systemet, för att övergå till att göra manuella beställningar, eller för att byta operatör.
Ja, det finns de som gjort en grej av att köra på manuella beställningar, de kallas hipsters.
Needless to say, i Supplanien har gamla handelsmodeller gått i graven, i gengäld spirar nya.
Ok, så mat får man när man behöver det. Men andra varor då?
Absolut. Logiken är snarlik. Inom retail finns exempelvis kläd-matchare, och så vidare.
Värt att nämna är hur handelsmodellerna för fashion i flertalet fall bygger på prenumerationslogik. De varumärken du gillar, din storlek, dina färger, i den frekvens du önskar, de du tröttnat på åker vidare.
Värt mer än en bisats är också hur produkter och varor från idéstadiet beräknar in hela livscykeln, med betoning på cykel. Det finns inga linjära produktionsmodeller längre.
För vissa ”saker” är hållbart att produkten står pall i över 100 år, tänk bygg. I andra är det hållbart att materialet kan användas som mull efter två år. Mull som till exempel kan används till myceliumbaserad spillvattenrening.
Det som tidigare var producentansvar i Logville är idag återvinnings-krav som inte går att runda även om någon skulle vilja fuska. Det sistnämnda vore befängt eftersom alla verksamheter är beroende av att få tillbaka material för återvinning eller återbruk. Alla ting kan demonteras och sorteras upp i grundmaterial. Från den yttre förpackningen till flärpen med tvättinstruktioner.
Ingenting ”tappas” heller bort, för i lappen finns sensor-koden med produktens identitet. Sensorn deaktiveras när plagget eller varan är framme. Om sensorn inte automatiskt återaktiveras när det är dags för dess tills-vidare-resa, finns en QR-kod som kan läsas av, med en skärmbaserad mobiltelefon. Detta för att manuellt toucha upp produkten i det logistiska molnet i Logville.* Väldigt ”old-school”, så klart.
Om den aldrig ”scannas” in i den ”omvända” logistiska kedjan och hamnar på villovägar, och därför inte kommer till varumärkets eget återvinnings-center, eller en gemensamt ägd sådan, gråter en logistisk algoritm i ett moln någonstans.
Ok, så matchare/operatörer inom olika branscher och produktkategorier. Så logistiken är också uppbyggd på ett likartat sätt, typ frakt-matchare?
Ja, ungefär, fast här finns idag även operativsystem. Ett operativsystem för logistik är en mjukvara som producenten kan installera, och använda som (dvs låta fungera som) command- and control-nav i deras affärssystem. Låt oss återkomma till dessa operativsystem lite längre fram i den här texten, men ändå fortsätta på det insvängda spåret – transportlogistiken.
——————
Den cirkulära ekonomin fungerar eftersom Logville har cirkulär logistik. Navet i detta är branschspecifika operatörer (matchare) som gör det möjligt för företag och privatpersoner att vara inppkopplade i det fysiska distributionsnätet och kretsloppet, samt operativsystemen. Dessa opererar i ett triangeldrama som består av hörn(s)pelarna: Transporterna, Platserna, och Paketen – Carriers, Locations, Parcels.
Alla transportbolag har hamnat på jämlikdigital fot.
Det som tidigare varit tunga transportbolag med lastbilar som utan att fråga om lov vält fram över kullerstensgator på rumlande dieselmagar kan idag – icke - ta sig från A till B utan att ha fyllt lastutrymmet. Och de har heller inget behov av att köra ända fram till en dörr. Väl framme vid Logville tar sista-milen-cirkulenterna över, som till stor del består av autonoma fordon i olika storleksklasser.
Fyllnadsgraden i line haul-kapaciteterna måste vara minst 90 procent. Och där fordonen tidigare förbrände gamla dinosaurier tickar nu återvunna batterier, som laddas under färd på induktionsspår. i vägbanan. Fast ”måste vara” är missvisande. Transportörer behöver inte ha någon ångest över detta, paketen fördelas så det finns åt alla. Tiden då man inte räckte till under högsäsonger som jul, för att sedan ha överkapacitet andra säsonger, är förbi.
Alla transportbolag har hamnat på jämlik digital fot. Transportbolag som specialiserar sig på långväga handel, och gärna kör line haul, är inte mera ”logistik” än ett etablerat cykelbudsbolag. Man ”bär” helt enkelt bara andra attribut i det logistiska ekosystemet.
En stor lastbil med kylförvaring har till exempel andra attribut än ett litet cykelbud – på dataspråk benämns båda Trade Unit Carrier.
Men vänta lite, säger du, ”delar” tunga linehaulare transportdata ”med” taxibolag och cykelbud? Så lastutrymme och tillgänglighet har horisontell visibilitet. Hur gick den omställningen till?
VAD VAR DET SOM FICK TRANSPORTBOLAGEN ATT KÖRA IN PÅ "HÅLLBARHETSSVÄNGEN?
”Förr i tiden” rådde principen ”varje transportbolag för sig”, och de konkurrerade om shippers – dvs avsändarna. ”Klart ni ska köra med oss, slut ett avtal och använd de här tjänstepaketen,” sa man och förklarade hur olika erbjudanden passade baserat på karaktär och vikt hos avsändarens produkter.
Om en shipper ville ha möjligheten att alternera mellan flera transportbolag fick man sluta avtal med var och en. Saknade man ett affärssystem med integrerad mjukvara för transportbokning (TA-system) blev man, i princip, tvungen att logga in i varje transportbolags sida för att sköta bokningarna.
Detta skapade exempelvis en konkurrenssituation som genererade låga fyllnadsgrader och tomma returer.
Det som tog klassiska carriers ur dessa slutna silos, en masse, för att sluta upp i decentraliserade datadelningsbanker för transport- och logistikdata – sedermera Logistik-operatörer – var lagen om transportvisibilitet som ålade alla att köra med ”öppna kort” för att få lov att vara på marknaden.
”Vårt land, och världen behöver ett world wide web för den fysiska tillvaron”, deklarerade infrastrukturministern.
”Det är ju som att vi går runt och är blinda”, som en av landets mest omtalade influensers, Blondina Tredjepartslina, uttryckte det i ett blogginlägg i vilket hon skrev ”… e-handel är inte längre innovativt och har aldrig varit hållbart – när kommer det första AI-baserade handelsystemet som kan agera på transsportdata i en värld där mina kunder inte hålls som gisslan av sitt postnummer.”
Så ropen skalla, ge visibilitet åt alla! Och här någonstans fick digitaliseringen av logistiken och Internet of Logistics en avgörande skjuts framåt.
Lagen om transportvisibilitet ökade således trycket för att få på plats ett enhetligt format för logistiken, och gav ett välförtjänt försprång till tjänsteplattformar som Myrstack – och de transportbolag som redan kopplat upp sig i sådana plattformar för att komplettera sitt stall och sin tillgängliga kapacitet.
Jaså, hur menar ni nu?
Foto: Lorenz Lippert
FEM MYROR ÄR FLER ÄN FYRA INLÅSTA ELEFANTER
Jo. Myrstack, till exempel, var ett av de första öppna förflyttningsplattformar som välkomnade alla slags konventionella och icke konventionella lastbärare. Det kunde de göra genom att ha en back-end som kunde hantera stora mängder transportdata och komplicerade leveransbokningar. Myrstack utvecklades i partnerskap med en av de blivande operativsystemen för Internet of Logistics – LogTrade Technology. Vem som helst kunde hooka in och ta ett paket från a till b, om man ändå var på språng, med eller utan hjul av något slag. Etablerade transportbolag köpte gärna en lisens i Myrstack, därför att de då:
A. …. kunde få ut fler leveranser snabbare vid peak-säsonger.
B. ….kunde tillgängliggöra sina egna fordon och på så vis öka sina fyllnadsgrader – dvs ta sändningar.
De miljontals privatpersoner som successivt valde att bli en myra, gjorde det genom att ansluta sig till en eller flera olika, så kallade stackmyror i Myrstack.
En stackmyra var en juridisk enhet, exempelvis ett transportbolag, en förening eller en hjälporganisation.
De transportörer som tidigt insåg och agerade på att fem fria myror är fler än fyra elefanter i en silo hade, när trycket från lagstiftarna ökade, fått ett försprång.
Eller så här: Man hade börjat skapa en större ”rörlighet” i distributionsnätet genom att gå ut i öppna samverkande lösningar. Och ju fler som gick ut i det öppna, ju större blev flexibiliteten och visibiliteten. Lagstiftning, eller icke, världen var redan på god väg mot en demokratiserad handel.
Mikrofieringen av transportlogistiken, hade således påbörjats redan innan påbuden uppifrån ställde ultimatum.
Men ”the movement” mot en decentraliserad, mikrofierad, eller distribuerad logistisk modell, rörde sig inte enbart om förflyttning.
Efterföljande avsnitt handlar om platslogistik – om hur det gick till när platser”tändes upp” likt mobiltelefonslampor under balladen på en rockkonsert.
Initiativ till att bygga en molnbaserad infrastruktur för logistiken och därmed den fysiska världen, och handeln, saknades, som sagts ett antal gånger redan, inte när direktiven och stimulanserna för att sätta fart på detta kom från nationell, och sedan överstatlig nivå.
De aktörer som påbörjat arbetet fanns inom mjukvarumarknaden för logistik, specifikt transport-boknings-applikationer. Dessa hade länge hjälpt företag med digitala ambitioner att få ut det mesta möjliga av en digitalt fragmenterad bransch för leveranslogistik. De fanns också inom 5G och flygfrakt.
De sistnämnda (5G etc) ville ha ett standardformat för logistiken för att göra något åt old-school handeln: Den global-linjära kommersen som tog avokadon, eller kaffet från en kontinent till en annan, via lastfartyg, flyg, lastbilar och genom hyllmeter av dokumentation, till den stora ladan ute på åkern i ingenstans.
De förstnämnda, med LogTrade i spetsen, hejade visserligen på sensorteknologi och snabbare nät, men framhöll att det stora fanns i det lilla:
”… Varför inte tjuvstarta en handelsrevolution underifrån, vi kan ju börja skapa en logistisk disruption redan nu, IOT-teknologin jackar vi in i sedan, när den är mer mogen?”, sa man och fortsatte:
”Med IOL-logiken kan vi ju ge platser och allehanda transportörer unika identiteter eller URI:er. Det vill säga visibilitet. Därmed kan vi börja revolutionera handeln i det lokala, närmast källan, i Logistan; där fisken fångas, tomaten växer, havret gror, brödet bakas och människan lever”.
Det LogTrade såg var att man, till exempel, kunde hjälpa den lille fiskebåten att överleva, i skuggan av, och i förlängningen konkurrera ut, det ohållbara industrifisket.
Exempelvis genom att slippa mellanhänder. Eftersom man nu också kunde ge platser identitet och visibilitet – vilket initialt öppnade upp för platsoberoende handelsplatser. Redan innan sensorteknologin var på plats började man därför erbjuda ”fri” handel, som gjorde att varumärken kunde skicka ut varor på en lastpall vart som helst, exempelvis ett hotell, eller utanför ett villakvarter, eller ja, anywhere. Produkterna flyttades dit den beräknade framtida efterfrågan skulle finnas – i förväg. Och allt människor behövde för att köpa var en application från, initialt, Focalpay. Produkter kunde börja sälja sig själva redan år 2020.
I förlängningen skulle detta eliminera hål-i-hela-huvud-leverans-kedjor:
Kedjor som gjort det ekonomiskt försvarbart att tråla upp sill i Nordatlanten, för att skicka den till Kina där den filéas och packas, för att sedan skickas tillbaka till landet vid Nordatlanten för försäljning och konsumtion.
Med en digital infrastruktur för logistik kunden logistiken mikrofieras och allting bli en plats, eller nod för handelstransaktion, sa LogTrade och förklarade att en följd av det, i sin tur, är att ”ursprungsmaten”får (i kombination med att allting är en transportkapacitet) direktkontakt med slutkonsumenten i en tidigare aldrig skådad omfattning. Överallt i det lilla. Från småskalig bonde på fält till dito i vertikal agroteknologisk anläggning.
En följdeffekt skulle bli, sa man, en omställning av matodlingen för att i huvudsak tillfredsställa människors önskemål om smak och konsistens –istället för att prioritera 80-dagars fartygstransporter.
Dagarna var nu också räknade för den mest avskyvärda miss-matchen, någonsin, den där 1/3 av jordens matproduktion slängdes samtidigt som miljontals människor inte kunde äta sig mätta.I flyktingkrisens spår blev logistikens anomalier än mer häpnadsväckande:
Människor i flyktingläger i Europa, som inte kunde inte få tag på kläder, skor eller tillräckligt med mat, bodd granne med konceptet Wall of Shame = företag bränner e-handels-returer.
PLATSEN FÅR PLATS
Men LogTrade var mer än en samtidsspanare. LogTrade var en mjukvaruaktör inom transportlogistik som bidat sin tid. Nu visste man att det var dags att agera. Att visa vad en frigjord plats är och varför den är så avgörande för att skapa en cirkulär handel.
Därför började man successivtbygga om och ut sin mjukvaruplattform för transportlogistik.
Det 25-åriga fokuset att hjälpa shippern,dvs. paketägaren eller avsändaren, breddades till att omfatta alla tre delarna som leveranskedjan krävde: PARCELS, CARRIERS och LOCATIONS. Det som var en transport ena dagen kunde vara en plats nästa dag, eller båda delarna samtidigt. Allting kan vara allting. Och ingen aktör är mer ”värd” än någon annan.
”Syftet är ju att på smartast, mest hållbara sätt få paketet att själv ta sig från a till b.”
LogTrade satt således inte passiva i vänta på att marknaden och beslutsfattarna skulle komma i kapp. Internet of logistics eller the world wide web för den fysiska världen kunde byggas bakvägen, nerifrån upp. Parallellt metod-utvecklade man således fram nya affärsmodeller, tillsammans med hågade kunder, för att skapa en mer förtjänstfull och hållbar handel ”här och nu”.
Metod- och applikationsutvecklingen gjorde LogTrade i ett öppet affärs-ekosystem-tänk tillsammans med pigga entreprenörer inom branschspecifika sektorer, exempelvis fintech, IOT, AI, affärssystem, datasäkerhet och spårbarhet.
Redan i början av år 2020-kunde LogTrade, tillsammans med Microsoft och Ifdef, erbjuda helt platsoberoende handel, där shipperns produkter kunde sälja sig själv – ensam eller tillsammans med andra varumärken. På platser så vitt skilda som en träpall utanför simhallen till en privatpersons garage.
Att bygga öppna lösningar innebar inte open source. Istället gav LogTrade ägandeskap av platser och spontan-noder till huvudmän, inom carrier- eller location-kategorin.
Dessa huvudmän blev jämlika aktörer i de applikationssystem som LogTade tog fram. Applikationerna gav marknaden verktygen för en öppen mikrofierad logistisk interaktion. Och så började produkter och paket att förflytta sig i enlighet med cirkulära logistiska modeller. Rörelsen började på så sätt – underifrån.
LogTrade var inte intresserad av att äga de platser, vilka de nu hade verktygen att ”tända” upp i det logistisk mörket.
Det man önskade var att öppna upp alla transport- och plats-silos, och sedan ville man förse alla producenter och slutkonsumenter med magin som kunde försätta artiklar och paket i ett hållbart cirkulärt flow.
”Vi och våra konkurrenters är nu på väg i en ny era, där vi blir operativsystem i ett internet för logistik”, sa man. Därmed såddes fröt till den första operativsystemet för Logistik.
PAKTEN OCH ARTIKLARNA FÅR KÄNSLOR OCH LOGISTIKEN ÄR DEMOKRATISK
Idag, år 2030, är LogTrade inte det enda operativsystemet i Logistan, men de är en god sådana vars programvara kan kommunicera med alla slags branschspecifika operatörer, eller Matchare.
Medans till exempel,Mat-matchare ser till att matcha lokalt odlade morötter med rätt konsument eller förädlare, ser en Logistik-operatör till att morötterna ”leverera sig själva”, eventuellt tillsammans med andra varor, till konsumenten eller förädlaren.
När LogTrade påbörjade sin disruptiva resa i slutet på 2010-talet, var gig-ekonomi ett gängse begrepp – levandegjort av koncept som Uber och Airbnb.
Gigekonomin hade dock baksidor och väckte ur ett Internet of Logistics-perspektiv frågor som: Vad ska någon som tar ett paket från a till b på sin cykel ha i ersättning?
Internet of Logistics skulle, såg man, göra det möjligt för vem som helst att vara en carrier. Men det fick inte ske till vilket pris som helst. Arbetskraft fick inte exploateras. För en hållbar morgondagräknade LogTrade, således in autonoma transportfordon. Från begynnelsen arbetade LogTrade, därför tätt ihop med tjänste-robotutvecklare som Dynorobotic.
Det här var heller inget märkvärdigt, tyckte utvecklarna på LogTrade. Man vilade tidigt i förvissningen; att skicka bokning till en robot är som att skicka en bokning till en transportör, eller till Myrstacken, osv. Och från denna insikt var steget inte långt till att jämställa alla bärare, platser och producenter.
Förutsättningar att skapa rättvisare spelregler för handeln har alltid funnits inom räckhåll, sa Logtrade.
I Logville idag har man tagit nästa steg i utvecklingen mot ett än hållbarare lokalsamhälle. Ett genombrott inom doft-sensorteknologi och nanoteknologi gör att grönsaker kan få en digital identitet som själv-sensoriskt vet hur den smakar, och mår. Grönsaker kan således tillkalla rätt transporttjänst och leverera sig själv till rätt mottagare – någons sallad, biogas eller kanske ketchuptillverkaren?
Grönsaken har fått rätt att agera på sina egna ”känslor”. Det är förunderligt, även i Logville,
Idag, år 2030, är Logville ett Eden av invånare som har tid att tänka och känna. Det stora i den kedja av logistik-baserade handelsteknolgiska genombrott som ledde världen hit finns i det lilla.
IOL-ekosystemet gjorde transportlogistiken smart och ekonomisk. Det gjorde att mat och produkter kunde bli ursprungsnära. Den lilla byn, den lille fiskaren, den lille odlaren, det lilla caféet, kunde bli lika robust och motståndskraftig som industribagerierna, industrijordbruken och så vidare. Och i de stora städerna växte vertikala hydroponic-system bokstavligen upp ur marken. Samtidigt blev taken grönare och, steg för steg upptog de små gröna enheterna en allt större andel av vad som åts.
De gängse affärsmodellerna bygger nu på cradle-to-cradle-modellen, och inget ”svinner”. Alla vinner. För Logville finns överallt. Lokalt är det nya globalt.
I platsens, transportörens och de helige paketens namn. Amen.
HANTERAR 180 000 sändningar per dag
genom tusentals inlagda carriers.
PARTNERS OCH KUNDER
»Med LogTrade har vi fått ett driftsäkrare system. Det är mycket viktigt. Om det blir en störning i systemet stannar allt och vi får inte en spänn.«
- Anders Ekberg
»Revisorerna grät av lycka. «
- Magnus Åhlin
»LogTrade sticker ut i produktvalideringar. Det gäller i både gränssnitt och vid integreringar.«
- Thomas Bondesson
»Behovet av hands-on konsulthjälp minskar med 90 procent. «
- Anders Brunmarker
»Vi på Ericsson hjälper LogTrade att komma i kontakt med hjälporganisationer och partners, vilket bara är en del av samarbetet vi haft tillsammans med LogTrade sedan 2017.«
- Joakim Uddenfeldt
»LogTrade är en viktig partner. I skärningspunkten mellan den innovativa teknologin från IBM och det innovativa tänkandet från LogTrade ser vi stora möjligheter. Idag hjälper vi LogTrade med intelligent chatbot-teknologi som använder IBM Watson Assistant och körs på IBM Cloud.«
- Frode Langmoen
OM LOGTRADE
LogTrade Technology, är ett disruptivt företag inom logtech eller digital logistics, grundat 1992. Vi ser till att människor kan få det de behöver, när de behöver det och där de behöver det. Det gör vi genom att erbjuda våra kunder ett adaptivt och molnbaserat mjukvarusystem för leverans- och frakthantering.
Det branschspecifika begreppet för LogTrades mjukvarutjänst är transportadministration. I dess enklaste form ser ett sådant system till att paketen, eller sändningarna, kommer iväg med rätt data på fraktetiketten och med rätt transportkapacitet. I dess mest avancerade form erbjuder den dig nycklarna till cirkulär logistik, no waste, och prediktiva leveranser.
